Mitt värmländska hjärta.

Satt uppe till tre inatt, skrev tenta och pratade med J. Jag installerade även min nya kombinerade skrivare/scanner/kopiator, som än så länge fungerar som smort. Tack pappa! Efter att ha åkt till skolan och lämnat sagda tenta kan två saker konstateras: jag är fysiskt trött och jag är fruktansvärt less på januari. Januari är misär. Skitväder varenda dag och inga pengar har man. Man kan få krupp för mindre.

Ikväll blir det dock lite roligare, för då är det Let's Dance på TV, och jag kan säga med stolt röst att jag följer det. Jag kan även tillägga, med ännu stoltare röst, att jag hejar på Karl Petter, den undersköne värmländske bonden som får alla deltagare att fnissa så fort han säger något. Han är skööön! Det verkar vara medfött det där, är du värmlänning så kommer folk att gilla dig och bli glada när du öppnar munnen vart du än kommer i Sverige. Mamma har upplevt det i Örebro, och jag har självt upplevt det i Visby, det slår aldrig fel! Skit samma om folk tror att vi är lite dumma och "bonniga", de blir i alla fall glada av att umgås med oss.

Och när jag står på stenbron om kvällen i ett sommarljummet Karlstad och ser solen, vår symbol spegla sig i älvens klara vatten går det som en våg av lycka genom mitt hjärta. Mitt stolta, värmländska hjärta.